Category Archives: Spanien

Santiago de Compostela II

Många trevliga vandringsleder både i tättbebyggt område och på landsbygden. Man ser att vätan går hårt åt pilgrimsvandrarnas fötter, det är inte många av dem som inte linkar in på området vid katedralen i kvällningen. Finns också en del som föredrar mountainbike och det kan ju vara en fördel när det är blött. Alla verkar dock vara på gott humör och tar antagligen vädret som en prövning. Vad är väl såriga fötter mot rostiga spikar i händer och fötter som deras mästare fick stå ut med. Det finns ett gigantiskt byggnadsverk i utkanten av staden som innehåller en permanent utställning som går i stenens tecken. Där finns bearbetad sten från urminnes tider fram till i dag men också det Galiciska regionbiblioteket finns här. Det återstår en del innan den stora anläggningen är klar och man kan misstänka att det inte blir klart innan Spaniens ekonomi repar sig ordentligt; det måste ha kostat ofantligt med pengar att bygga upp dessa höga byggnader i granit.

Santiago de Compostela

I Santiago de Compostela flera av världens mest kända pilgrimsleder. En dag som denna med 14 grader i luften och ett fint regn och antagligen alla andra dagar på året också stöter man på många pilgrimer i staden. Dels de som kommer från pilgrimsleden och dels de som är på väg för att besöka den magnifika katedralen. Santiago de Compostela var en gång den tredje viktigaste vallfärdsorten efter Jerusalem och Rom för en kristen pilgrim. Cirka 100 000 invånare finns det numera här men kärnan i den gamla staden ser precis ut som de gamla tättbebyggda bondesamhällen som tåget från Madrid passerade många av på vägen hit i går. Så vissa bondbyar drar till sig fler människor och växer till sig och blir större städer medan andra fortsätter i den mindre skalan eller avfolkas och försvinner. Regionen Galicien är den grönaste av Spaniens regioner sägs det och det talar ju för att det måste regna en hel del här. Regionen har också en lång atlantkust och fiskenäringen spelar en stor roll för regionens försörjning.

Barcelona

Vad säger man efter att ha varit några dagar i Barcelona egentligen? Man bara går omkring och trivs och försöker ta till sig allt det fina som staden har att erbjuda i form av konst, arkitektur och mat bland annat. Ett namn som för evigt är förknippat med staden är Antoni Gaudí. En renässansman i sann anda vars mästerverk finns lite varstans i staden. Några av de mest kända är La Sagrada Familia, La Pedrera eller Casa Milá och Park Güell. Gaudí var i första hand arkitekt men hans hand vilar över allt från konstruktionen av ytterväggarna till designen av kranarna i badkaret och matsalsmöblerna. När någon påpekade att arbetet med La Sagrada Familia tog lång tid sa Gaudí: Ja det är möjligt men min uppdragsgivare (Gud) har inte bråttom.

Málaga

Efter att ha tillbringat en natt i Ronda bilade jag tillbaka till Jerez de la Frontera. Jag hade avtalat en tid med biluthyraren då han skulle hämta bilen men var tvungen att ringa och be honom hämta den omgående på grund av att nästa tåg till Málaga gick om typ en halvtimma; därefter gick det inget på flera timmar. Men det fungerade och jag kom iväg. Framme på järnvägsstationen i Málaga frågade jag i informationen var mitt hotell fanns och fick svaret att det fanns i stationskomplexet! Jag checkade in och gav mig ut på stan för att få någonting att äta. Det var mycket folk på gatorna antagligen med anledning av att det var inledningen på Semana Santa, påskveckan. Jag hade lite för kort tid i Málaga; staden har mycket att visa upp men jag gjorde egentligen bara en halvhalt inför resan vidare mot Barcelona nästa dag. Pendeltåget mot Torremolinos stannar vid flygplatsen så på morgonen gick jag från mitt hotell till tåget utan att lämna byggnaden och steg av i flygplatsbyggnaden.

Ronda

Ronda är platsen för riktiga män. Det tyckte Orson Welles och Ernest Hemingway i alla fall. Anledningen har med tjurfäktning att göra. Här finns en av de äldsta tjurfäktningsarenorna i Spanien. Jag tog mig till Ronda per hastigt hyrd bil från Jerez de la Frontera. Omgivningarna hela den gamla vägen mellan Jerez och Ronda är som vykort. Inte långt från Jerez kommer man till byn Arcos de la Frontera som är sinnebilden för något som är pittoreskt. Ett antal dalgångar, sjöar, kullar och berg senare reser sig ett gigantiskt klippblock mitt på slättlandet och på klippan som genomkorsas av en ravin ligger staden Ronda. Det finns tre broar som spänner över ravinen. Den äldsta, som morerna byggde, den näst äldsta och den “nya” som byggdes på sjuttonhundratalet. Vid ravinens kanter hänger byggnader och terrasser och att bara gå runt och titta ner eller upp på det som finns vid och i ravinen och ut över slättlandet är fullt tillräckligt som nöje vilken dag i veckan som helst.

Cádiz

Från Jerez de la Frontera är det inte långt till Cádiz; med pendeltåget tar det cirka en timma. Cádiz ligger på en ö och tåget kör länge över marskland där man utvinner salt i stora mängder. Här finns det mycket fina badstränder och naturligtvis massor att se och uppleva med samtliga sinnen. Det finns bland annat en camera obscura placerad i ett torn mitt i staden. På en skålformad duk i ett mörkt rum högst uppe i tornet får man en panorering av staden i alla riktningar. Det gäller för folk som är utomhus att inte peta sig i näsan eller klia sig på något olämpligt ställe för bilderna är knivskarpa och kommer nära inpå motivet. Jag ville sedan fortsätta mot Ronda men detta var en söndag och sista bussen för dagen hade gått så jag åkte tillbaka till Jerez för att kolla möjligheterna att åka därifrån. Senare har jag konstaterat att Cádiz mycket väl kan bli min slutdestination i livet.

Jerez de la Frontera

Från Sevilla bar det vidare med buss till Jerez de la Frontera i cádizprovinsen väster om Gibraltar vid Costa la Luz och ganska nära gränsen mot Portugal. Lite stök i vanlig ordning innan jag hittade hotellet. Det är svårt att orientera sig i smala gränder omgivna av höga hus; man får ingen överblick. Jerez är världsberömt som ursprungsställe för sherrytillverkning och sherryindustrin är fortfarande betydelsefull för regionen. Här finns också en berömd tjurfäktningsarena. Jag kom till staden mitt under lördagens torghandel. Man höll också på att förbereda påskfirandet; det sattes upp podier och läktare på stadens torg. Det var ljummet i luften och löven hade just börjat slå ut på träden. Ett stilla vårregn strilade.

Sevilla

Anlände till Sevilla med snabbtåg vid lunchtid. Gick mot hotellet med karta och kompass tills gatunamnen plötsligt inte stämde längre. Det tog ett bra tag innan jag upptäckte att kartan var orienterad med nordost uppåt och inte nord! Vid det laget var jag utanför kartan och det tog ett bra tag att hitta tillbaka igen. Men det positiva var att jag fick se delar av Sevilla som jag antagligen inte hade besökt annars. Katedralen i Sevilla måste bara ses. Mäktig och med massor av konstföremål av alla de slag. Real Maestranza, tjurfäktningsarenan, är en av Spaniens mest välrenommerade tillsammans med Las Ventas i Madrid och Plaza de Toros i Ronda.

Det var lite småregnigt under min vistelse i staden men temperaturen var behaglig så det blev en hel del fotvandrande och beskådande av folklivet som inte avtar för att det regnar lite grand.

Córdoba

Jag hade tur och kom med en av de få bussar som faktiskt avgick från Toledo denna dag då Spanien var utsatt för en generalstrejk som inträffar då och då. Busschauffören tillät inte stående resande och fick neka många människor att åka med under den två timmar långa resan mot Madrid. Framme i Madrid fick jag efter mycket letande tag i en människa att fråga om bussar till Córdoba och fick beskedet att om det gick någon denna dag så skulle den gå från en busstation i en helt annan ände av Madrid. Så ner i tunnelbanan och iväg till denna busstation där det visade sig att det verkligen skulle gå en buss fyra timmar senare så jag köpte en biljett och begav mig sedan till fots in till centrala Madrid där jag parkerade mig på torget framför Reina Sofia-muséet och intog lunch plus två pilsner. Jag fick till och med lite solbränna under de timmar jag satt där för trots att det fortfarande var i mars månad så var vädret varmt och soligt. Så småningom kom bussen iväg. Det tog nästan fem timmar till Córdoba men tiden gick ganska fort. Bussen stannade för mat på ett ställe och körde in i några städer på vägen. Det var mörkt vid framkomsten och jag hade ingen karta så jag frågade några snubbar i järnvägsbaren om de visste var mitt hotell fanns. Det visade sig vara ett misstag för en spanjor vill inte gärna säga att han inte vet utan vill hemskt gärna hjälpa till och det medför inte så sällan att man hamnar helt fel helt enkelt för att människan inte har en susning men glatt ger instruktioner i alla fall! Inga problem dock, jag frågade på ett hotell och det visade sig att mitt hotell inte var långt borta. Jag packade upp mina saker och gav mig sedan till bodegan som finns precis vid entrén till Hotel Colon för en tallrik soppa, ett glas rödvin och en fino (torr sherry). Tidig uppstigning morgonen efter och snabba steg mot La Mezquita (moskén) en lämning från den korta tid då staden var Europas kulturella centrum och säte för det muslimska kalifatet. En fantastisk byggnad som någon kristen kung senare sabbade genom att bygga en katedral mitt inne i den! Han hade dock förstånd nog att inse sitt misstag men då var det för sent att göra något åt det.

Vid lunchtid var det dags att dra vidare mot Sevilla denna gången med tåg. Nästa snabbtåg skulle avgå om tio minuter så det passade perfekt. Vad jag inte hade räknat med var att min resväska skulle bli genomlyst som inför en flygning och i den hade jag en sprillans ny kökskniv köpt i knivmetropolen Toledo. Säkerhetssnubben ryckte till när knivsilhuetten dök upp på hans skärm och han sa “no cuchillos en tren señor” (inga knivar är tillåtna ombord på tåget)! Vojne, vojne, vojne klagade jag fast på spanska; jag som just har köpt kniven i Toledo skall jag nu behöva dumpa den här? Säkerhetsmannen kallade till sig sin kvinnliga chef och de beslutade sig för att de ville ta sig en titt på kniven så jag meckade upp väskan och visade en kniv inslagen i presentpapper. Efter en kort diskussion lät de mig behålla kniven men rådde mig att kanske inte åka snabbtåg med den i fortsättningen. Precis när jag hade stängt resväskan rullade mitt tåg in till perrongen så man kan verkligen inte säga att jag arbetar med större tidsmarginaler än nödvändigt.

Toledo

P1020673
Stadsport med bro över Tajo

Toledo ligger tiotalet mil söder om Madrid. Ett smidigt sätt att ta sig dit är med RENFE:s snabbtåg från stationen Atocha i Madrid. Resan tar cirka 50 minuter. Toledo är en av många charmerande och intressanta städer i Spanien som är fyllda till brädden med historiska företeelser, sevärdheter, restauranger och andra trivsamma miljöer. Det stod klart redan när jag satte mig på tåget i Madrid att det inte skulle gå något tåg tillbaka följande dag på grund av en utannonserad generalstrejk (huelga general) som stoppade all tågtrafik och nästan all busstrafik också. Väl framme ordnade jag en karta i vanlig ordning och letade upp mitt hotell på kartan för att sedan ta mig dit till fots. Jag gillar att göra på det viset för att det ger mig en god uppfattning om väderstreck och avstånd. Dessutom upplever man så mycket mer till fots än i taxi eller kollektiva färdmedel. Jag har också alltid en kompass med mig men det gäller att se upp med en sak för att undvika onödiga omvägar: kolla alltid hur kartan är orienterad!

P1020760
Toledo, gamla staden

I Spanien är det i alla fall så att stadskartor nästan aldrig är orienterade i nord-syd som jag är van vid – där orienterar man kartor efter helt andra kriterier, gud vet vilka. Det medför att det inte är helt lätt att hålla riktningen med hjälp av kompass; man får tänka till så att det inte blir fel.

Toledo är känt sedan gammalt som vapensmedja och det finns fortfarande många välsorterade butiker fyllda med svärd, knivar, sköldar och rustningar av allehanda slag.

P1020685
Handlare i blanka vapen

Här finns också en mäktig katedral med många fina konstverk inte minst av El Greco som länge bodde i staden.

P1020710
Ett av El Grecos många verk

Floden Tajo tangerar den gamla stadskärnan och ger den en vacker inramning.

På tal om knivar så köpte jag en kökskniv i Toledo som jag sedan var på vippen att få lämna ifrån mig när jag skulle ta snabbtåget från Córdoba till Sevilla! På vissa stationer måste allt bagage nämligen genomlysas precis som före en flygning. Av någon outgrundlig anledning släppte säkerhetspersonalen igenom mig med kniven i behåll efter att jag hade ojat mig lite och visat upp kniven inslagen i sitt presentpapper. Precis när jag hade stängt resväskan kom mitt tåg in på perrongen. Vissa dagar fungerar det mesta 🙂

P1020782
Tajo i gryningen
P1020676
Río Tajo