Tidvattenaktiviteten vid Sardinerostranden i Santander är spektakulär. Stora vågor dånar in och bryts mot de höga strandmurarna utan att slå över dem och återvänder sedan mot havet lika stora som när de kom in. Det gör att vågor från många olika riktningar bryts mot varandra och blir till en kokande kittel ett tjugotal meter från land.
En rolig företeelse i Spanien är söndagens loppmarknader. I Santander stänger man av en vägtunnel i central staden som i stället fylls med allehanda prylar och massor av folk redan tidigt på morgonen.
Santander är en mycket trevlig bekantskap! Som på många andra ställen i Spanien finns här kloka människor i styrande positioner som under flera generationer sett till att ordna det trevligt för sina medborgare. Massor med parker, stränder och torg fulla av glada människor som äter, dricker, spelar racketboll, flanerar med familjen eller leker med hunden. Det är max femtio meter mellan näringsställena och Burger King och Mc Donalds lyser med sin frånvaro vilket kan vara nog så frustrerande för en effektiv ensamvandrare som ibland bara vill ha en bukfylla intagen på tio minuter för att sedan vara på väg igen 🙂 Tapaskulturen är förvisso trevlig men för att komma till sin rätt kräver den trevligt sällskap och trevligt samtal under intagandet. Naturen runt Santander är synnerligen omväxlande: Biscaya i norr med en stor bukt som når in i stadskärnan och snöklädda berg i söder (Picos de Europa). Seglings-VM går här 2014 och jag antar att det är i bukten, som är helt perfekt för det ändamålet, i och med att man kan se seglingarna från kusterna.
Närmaste bilvägsträcka mellan Santiago de Compostela i Galicien och Santander i Kantabrien på Spaniens nordkust är cirka 50 mil. Bussen kör dock inte raka spåret utan kryssar omkring lite mellan de större städerna längs vägen. Resan tar cirka åtta timmar utan annan paus än stoppen vid fem eller sex busstationer för att släppa av och på resenärer så det gäller att planera sitt intag av vätska på grund av begränsade tömningsmöjligheter 🙂 I Santander liksom i alla andra orter i Spanien pågår just nu ett intensivt firande av påskveckan – Semana Santa. Det läggs bland annat ner mycket tid och kraft på att tillverka religiöst influerade kortegeekipage av imponerande klass som dras fram genom gatorna varje kväll till ackompanjemang av trummor och blåsinstrument. Det leder tanken till en begravningsprocession i New Orleans! Processionerna blir mer och mer dystra för varje dag som går mot långfredagen och i dag, skärtorsdag, är det bara trummor – trumpeterna är borta. Religionen är i högsta grad levande i medelhavsländerna och något annat som slår en är att familjerna fortfarande verkar ha en mycket stark sammanhållning. Man följer till exempel sina anhöriga till bussen och tar avsked med kindkyssar och ungdomarna verkar fortfarande ha respekt för de äldre.
