En lite grå dag här i Girona med ett intensivt duggregn fram på eftermiddagen. Men det hindrar inte uteaktiviteter förstås. De olikfärgade byggnaderna utmed floden Onyar är ett signum för Girona och ett självklart foto-objekt liksom Gironas gamla stad som har en välbevarad medeltidsbebyggelse med smala gränder omgivna av flervåningshus. Mycket av den höga medeltida stadsmuren är också bevarad och andra delar har restaurerats så att man kan gå på långa delar av muren och därifrån har man mycket fin utsikt över staden. Bara några hundra meter utanför muren är man plötsligt ute på landet med sina små bondesamhällen och hade man kommit in mot staden från motsatt håll och inte visste bättre kunde man aldrig tro att det fanns en stad med ett hundra tusen invånare bakom nästa kulle! Girona hade förresten en omfattande stenindustri tills för inte så länge sedan med flera stora dagbrott. Stenen är gulvit och troligen av sandstenstyp. I takt med att byggmaterialet utvecklades konkurrerades gironastenen ut och den bryts inte längre kommersiellt. En kuriositet när det gäller katalonien är att här gäller katalanska i första hand och inte spanska (kastilianska). De här flesta kan spanska men inte alla. Jag får det till att både katalanska och baskiska är ganska nära besläktade med portugisiska. Båda språken låter i mina öron något ditåt; lite mer avrundat och avspänt jämfört med den mer smattrande och pockande spanskan.
