Mycket fina stigar norröver från Tossa de Mar utmed kustlinjen. Tallskog och mycket kuperat precis utmed de branta slänterna ner mot Medelhavet. Passerar små “calor” eller stränder med smaragdgrönt vatten och utan en själ i sikte. Paradise not lost.
Buss till Lloret de Mar. Kustvandring till Blanes. Buss till Lloret de Mar och vandring tillbaka till Tossa. Piece of cake – men någon skall göra det!
Rätt upp över bergen norrut från Tossa de Mar ligger San Feliú de Gaixnet. Cirka 18 km rätt så krävande vandring. Calamares till lunch väl framme, de bästa jag någonsin ätit inkluderat bröderna Zefkas restaurang i Paralimni på Cypern på sjuttiotalet. Buss hem via Girona och Lloret de Mar. Köpte ett par vandringsstavar i kolfiber medan jag väntade på buss i Girona. Skall bli intressant att testa. Det lär göra vandringen mer effektiv och spara energi och det behövs på längre turer och i med- och motlut.
Buss till Blanes i morse. Hamnade på järnvägsstationen och fick på grund av min ouppmärksamhet gå några kilometer extra. Man försöker vara hjälpsam mot turister och man antog att jag som alla andra skulle ta en dagstur till Barcelona, därför hamnade jag inte i Blanes centrum utan på järnvägsstationen. I går sålde man på mig en tur och retur till Tossa från Lloret men jag bad busschauffören vänta medan jag sålde tillbaka returen. Dagen förflöt i ganska makligt vandringstempo från Blanes till Lloret till Tossa. Cirka 30 km kuperad terräng. Leden stängd på grund av ras gav lite krydda och krävde eftertanke för att ta sig vidare genom avspärrningarna. Kul när det händer något!
Dagen har gått (!) i vandringens tecken. En rundtur upp till 500 meter från havsnivå och ner igen genom barrskog och ravinlandskap. På toppen träffade jag ett tyskt par med två hundar som de “lånat” på ett hem för herrelösa hundar. Väl nere igen köpte jag oliver, ost, chorizo,bröd,vin, bestick,tallrikar och glas och intog lunch på den skuggiga sidan av playan i Tossa. Senare lite solbadning i strandbaren på den norra stranden.
Internationella Fyradagarsmarschen i Nijmegen (nederländska: Internationale Vierdaagse Afstandmarsen; engelska: International Four Days Marches) är världens äldsta och största internationella långdistansmarsch, i och runt staden Nijmegen i provinsen Gelderland i Nederländerna. Marschen, som genomförs tredje veckan i juli varje år, anordnas av det Kungliga Nederländska förbundet för fysisk fostran (K.N.B.L.O.) med säte i Haag. Marschen, som har anor sedan 1909,[1] har numera drygt 40 000 deltagare från hela världen.[2] Från början var marschen endast öppen för nederländsk militär, men har efterhand öppnats även för andra deltagare. De senaste åren har ungefär 10% av deltagarna varit soldater, varav cirka en tredjedel har varit från Nederländerna.
Marschen som genomfördes 2006 blev dock inte längre än en dag. Marschen avbröts efter att två deltagare dött av värmeslag. Istället för den sedvanliga medaljen delades ett minnesmärke ut till dem som deltagit under marschens första dag.
Den som har gått marschen flest gånger är Annie Berkhout från Voorburg som har fullföljt marschen 66 gånger.[1]
Svensk militärpersonal kan delta i marschen genom Försvarsutbildarnas försorg. Den svenska truppen brukar uppgå till 250–300 man.
Militära deltagare är förlagda i Heumensoord där de har en egen start- och målgång. Sträckningen för den militära distansen skiljer sig därför en aning från standarddistanserna.
