Figueres, Roses och särskilt Cadaqués är intimt förknippade med surrealisten Salvador Dalí. Han både föddes och dog i Figueres och hittade sitt “skagenljus” i Cadaqués. Han hade öppet hus för världens kändisar på 50-60-70-talen i villan i Cadaqués där det försiggick mången fest i Dionysos och Venus tecken – ryktet lever kvar. Det märks att Pyrenéerna är nära. Bergen reser sig i norr och landskapet i inlandet är ganska kargt och värmen dallrande trots att spanjorerna anser att sommaren är förbi.
Mycket fina stigar norröver från Tossa de Mar utmed kustlinjen. Tallskog och mycket kuperat precis utmed de branta slänterna ner mot Medelhavet. Passerar små “calor” eller stränder med smaragdgrönt vatten och utan en själ i sikte. Paradise not lost.
Buss till Lloret de Mar. Kustvandring till Blanes. Buss till Lloret de Mar och vandring tillbaka till Tossa. Piece of cake – men någon skall göra det!
Rätt upp över bergen norrut från Tossa de Mar ligger San Feliú de Gaixnet. Cirka 18 km rätt så krävande vandring. Calamares till lunch väl framme, de bästa jag någonsin ätit inkluderat bröderna Zefkas restaurang i Paralimni på Cypern på sjuttiotalet. Buss hem via Girona och Lloret de Mar. Köpte ett par vandringsstavar i kolfiber medan jag väntade på buss i Girona. Skall bli intressant att testa. Det lär göra vandringen mer effektiv och spara energi och det behövs på längre turer och i med- och motlut.
I dag blev det en utflykt till berget Montserrat strax nordväst om Barcelona där munkar har huserat i dryga tusentalet år och då förstår de flesta att det har byggts både katedral och en hel liten stad på det eroderade berget. Typisk turistfälla men också en fantastisk plats som är värd att besöka. Dock inte med den arrangör som jag åkte med. Det tog sammanlagt sex timmar dit och tillbaka trots att sträckan är relativt kort. Hämtning och avlämning på alldeles för många platser och en stöddig typ till guide som trots att han egentligen inte gjort ett dugg nytta inte drog sig för att tigga dricks.
Buss till Blanes i morse. Hamnade på järnvägsstationen och fick på grund av min ouppmärksamhet gå några kilometer extra. Man försöker vara hjälpsam mot turister och man antog att jag som alla andra skulle ta en dagstur till Barcelona, därför hamnade jag inte i Blanes centrum utan på järnvägsstationen. I går sålde man på mig en tur och retur till Tossa från Lloret men jag bad busschauffören vänta medan jag sålde tillbaka returen. Dagen förflöt i ganska makligt vandringstempo från Blanes till Lloret till Tossa. Cirka 30 km kuperad terräng. Leden stängd på grund av ras gav lite krydda och krävde eftertanke för att ta sig vidare genom avspärrningarna. Kul när det händer något!
Dagen har gått (!) i vandringens tecken. En rundtur upp till 500 meter från havsnivå och ner igen genom barrskog och ravinlandskap. På toppen träffade jag ett tyskt par med två hundar som de “lånat” på ett hem för herrelösa hundar. Väl nere igen köpte jag oliver, ost, chorizo,bröd,vin, bestick,tallrikar och glas och intog lunch på den skuggiga sidan av playan i Tossa. Senare lite solbadning i strandbaren på den norra stranden.
Ibland ifrågasätter jag hur utvecklat vårt samhälle egentligen är. Dagens uppgift för min del var att köpa ett förbetalt internetabonnemang på posten i Tossa de Mar som ligger två hundra meter från min bas. Jag startade från hotellet vid niotiden på morgonen och fick snart klart för mig att posten i Tossa inte hade det som jag behövde. Inga problem – jag hade ändå tänkt att gå till Lloret de Mar i dag på leden GR-92 som ingår i ett system av leder som har sin utgångspunkt i gibraltartrakten, eller i Portugal och som egentligen inte har något slut. En fin tretimmarsvandring senare fick jag reda på att Orange och Movitel hade kontor i Lloret. Ingen av dem kunde erbjuda renodlad surf dock. Buss till Girona som är regionens huvudort. Hittar snabbt telefonicentrat i staden med Yoigo, ThePhonehouse och Orange. Men nu var det stängt för siesta! No problema, en pilsner och lite sightseeing i Girona och senare fick jag mitt kontantabonnemang. Lite dyrare än planerat: 30 euro för ett månadskort med 1GB att surfa för. Buss tillbaka till Lloret och Tossa där jag var tillbaka vid 19-tiden. Men det har varit en trevlig och händelserik dag inte minst på grund av mina spanska språkövingar som orsakar viss munterhet ibland. Jag tänker ofta på Roffe Bengtssons “ormet kruper” och “jak är ert nye svenskläraret”. Det är minsann inte så lätt att erövra ett nytt språk 🙂
En av dessa underbara platser som det finns så många av i medelhavsområdet. Gammalt och nytt, tillverkat och av naturen skapat av människor smälter samman till en för det mesta skön blandning. Förutom fina stränder och ett stort antal restauranger finns här bra vandringsleder av skiftande längd och svårighetsgrad.
Internationella Fyradagarsmarschen i Nijmegen (nederländska: Internationale Vierdaagse Afstandmarsen; engelska: International Four Days Marches) är världens äldsta och största internationella långdistansmarsch, i och runt staden Nijmegen i provinsen Gelderland i Nederländerna. Marschen, som genomförs tredje veckan i juli varje år, anordnas av det Kungliga Nederländska förbundet för fysisk fostran (K.N.B.L.O.) med säte i Haag. Marschen, som har anor sedan 1909,[1] har numera drygt 40 000 deltagare från hela världen.[2] Från början var marschen endast öppen för nederländsk militär, men har efterhand öppnats även för andra deltagare. De senaste åren har ungefär 10% av deltagarna varit soldater, varav cirka en tredjedel har varit från Nederländerna.
Marschen som genomfördes 2006 blev dock inte längre än en dag. Marschen avbröts efter att två deltagare dött av värmeslag. Istället för den sedvanliga medaljen delades ett minnesmärke ut till dem som deltagit under marschens första dag.
Den som har gått marschen flest gånger är Annie Berkhout från Voorburg som har fullföljt marschen 66 gånger.[1]
Svensk militärpersonal kan delta i marschen genom Försvarsutbildarnas försorg. Den svenska truppen brukar uppgå till 250–300 man.
Militära deltagare är förlagda i Heumensoord där de har en egen start- och målgång. Sträckningen för den militära distansen skiljer sig därför en aning från standarddistanserna.
