Santander är en mycket trevlig bekantskap! Som på många andra ställen i Spanien finns här kloka människor i styrande positioner som under flera generationer sett till att ordna det trevligt för sina medborgare. Massor med parker, stränder och torg fulla av glada människor som äter, dricker, spelar racketboll, flanerar med familjen eller leker med hunden. Det är max femtio meter mellan näringsställena och Burger King och Mc Donalds lyser med sin frånvaro vilket kan vara nog så frustrerande för en effektiv ensamvandrare som ibland bara vill ha en bukfylla intagen på tio minuter för att sedan vara på väg igen 🙂 Tapaskulturen är förvisso trevlig men för att komma till sin rätt kräver den trevligt sällskap och trevligt samtal under intagandet. Naturen runt Santander är synnerligen omväxlande: Biscaya i norr med en stor bukt som når in i stadskärnan och snöklädda berg i söder (Picos de Europa). Seglings-VM går här 2014 och jag antar att det är i bukten, som är helt perfekt för det ändamålet, i och med att man kan se seglingarna från kusterna.
Tag Archives: Spanien
Santander
Närmaste bilvägsträcka mellan Santiago de Compostela i Galicien och Santander i Kantabrien på Spaniens nordkust är cirka 50 mil. Bussen kör dock inte raka spåret utan kryssar omkring lite mellan de större städerna längs vägen. Resan tar cirka åtta timmar utan annan paus än stoppen vid fem eller sex busstationer för att släppa av och på resenärer så det gäller att planera sitt intag av vätska på grund av begränsade tömningsmöjligheter 🙂 I Santander liksom i alla andra orter i Spanien pågår just nu ett intensivt firande av påskveckan – Semana Santa. Det läggs bland annat ner mycket tid och kraft på att tillverka religiöst influerade kortegeekipage av imponerande klass som dras fram genom gatorna varje kväll till ackompanjemang av trummor och blåsinstrument. Det leder tanken till en begravningsprocession i New Orleans! Processionerna blir mer och mer dystra för varje dag som går mot långfredagen och i dag, skärtorsdag, är det bara trummor – trumpeterna är borta. Religionen är i högsta grad levande i medelhavsländerna och något annat som slår en är att familjerna fortfarande verkar ha en mycket stark sammanhållning. Man följer till exempel sina anhöriga till bussen och tar avsked med kindkyssar och ungdomarna verkar fortfarande ha respekt för de äldre.
Santiago de Compostela II
Många trevliga vandringsleder både i tättbebyggt område och på landsbygden. Man ser att vätan går hårt åt pilgrimsvandrarnas fötter, det är inte många av dem som inte linkar in på området vid katedralen i kvällningen. Finns också en del som föredrar mountainbike och det kan ju vara en fördel när det är blött. Alla verkar dock vara på gott humör och tar antagligen vädret som en prövning. Vad är väl såriga fötter mot rostiga spikar i händer och fötter som deras mästare fick stå ut med. Det finns ett gigantiskt byggnadsverk i utkanten av staden som innehåller en permanent utställning som går i stenens tecken. Där finns bearbetad sten från urminnes tider fram till i dag men också det Galiciska regionbiblioteket finns här. Det återstår en del innan den stora anläggningen är klar och man kan misstänka att det inte blir klart innan Spaniens ekonomi repar sig ordentligt; det måste ha kostat ofantligt med pengar att bygga upp dessa höga byggnader i granit.
Santiago de Compostela
I Santiago de Compostela flera av världens mest kända pilgrimsleder. En dag som denna med 14 grader i luften och ett fint regn och antagligen alla andra dagar på året också stöter man på många pilgrimer i staden. Dels de som kommer från pilgrimsleden och dels de som är på väg för att besöka den magnifika katedralen. Santiago de Compostela var en gång den tredje viktigaste vallfärdsorten efter Jerusalem och Rom för en kristen pilgrim. Cirka 100 000 invånare finns det numera här men kärnan i den gamla staden ser precis ut som de gamla tättbebyggda bondesamhällen som tåget från Madrid passerade många av på vägen hit i går. Så vissa bondbyar drar till sig fler människor och växer till sig och blir större städer medan andra fortsätter i den mindre skalan eller avfolkas och försvinner. Regionen Galicien är den grönaste av Spaniens regioner sägs det och det talar ju för att det måste regna en hel del här. Regionen har också en lång atlantkust och fiskenäringen spelar en stor roll för regionens försörjning.
Barcelona
Vad säger man efter att ha varit några dagar i Barcelona egentligen? Man bara går omkring och trivs och försöker ta till sig allt det fina som staden har att erbjuda i form av konst, arkitektur och mat bland annat. Ett namn som för evigt är förknippat med staden är Antoni Gaudí. En renässansman i sann anda vars mästerverk finns lite varstans i staden. Några av de mest kända är La Sagrada Familia, La Pedrera eller Casa Milá och Park Güell. Gaudí var i första hand arkitekt men hans hand vilar över allt från konstruktionen av ytterväggarna till designen av kranarna i badkaret och matsalsmöblerna. När någon påpekade att arbetet med La Sagrada Familia tog lång tid sa Gaudí: Ja det är möjligt men min uppdragsgivare (Gud) har inte bråttom.
Málaga
Efter att ha tillbringat en natt i Ronda bilade jag tillbaka till Jerez de la Frontera. Jag hade avtalat en tid med biluthyraren då han skulle hämta bilen men var tvungen att ringa och be honom hämta den omgående på grund av att nästa tåg till Málaga gick om typ en halvtimma; därefter gick det inget på flera timmar. Men det fungerade och jag kom iväg. Framme på järnvägsstationen i Málaga frågade jag i informationen var mitt hotell fanns och fick svaret att det fanns i stationskomplexet! Jag checkade in och gav mig ut på stan för att få någonting att äta. Det var mycket folk på gatorna antagligen med anledning av att det var inledningen på Semana Santa, påskveckan. Jag hade lite för kort tid i Málaga; staden har mycket att visa upp men jag gjorde egentligen bara en halvhalt inför resan vidare mot Barcelona nästa dag. Pendeltåget mot Torremolinos stannar vid flygplatsen så på morgonen gick jag från mitt hotell till tåget utan att lämna byggnaden och steg av i flygplatsbyggnaden.
Ronda
Ronda är platsen för riktiga män. Det tyckte Orson Welles och Ernest Hemingway i alla fall. Anledningen har med tjurfäktning att göra. Här finns en av de äldsta tjurfäktningsarenorna i Spanien. Jag tog mig till Ronda per hastigt hyrd bil från Jerez de la Frontera. Omgivningarna hela den gamla vägen mellan Jerez och Ronda är som vykort. Inte långt från Jerez kommer man till byn Arcos de la Frontera som är sinnebilden för något som är pittoreskt. Ett antal dalgångar, sjöar, kullar och berg senare reser sig ett gigantiskt klippblock mitt på slättlandet och på klippan som genomkorsas av en ravin ligger staden Ronda. Det finns tre broar som spänner över ravinen. Den äldsta, som morerna byggde, den näst äldsta och den “nya” som byggdes på sjuttonhundratalet. Vid ravinens kanter hänger byggnader och terrasser och att bara gå runt och titta ner eller upp på det som finns vid och i ravinen och ut över slättlandet är fullt tillräckligt som nöje vilken dag i veckan som helst.
Cádiz
Från Jerez de la Frontera är det inte långt till Cádiz; med pendeltåget tar det cirka en timma. Cádiz ligger på en ö och tåget kör länge över marskland där man utvinner salt i stora mängder. Här finns det mycket fina badstränder och naturligtvis massor att se och uppleva med samtliga sinnen. Det finns bland annat en camera obscura placerad i ett torn mitt i staden. På en skålformad duk i ett mörkt rum högst uppe i tornet får man en panorering av staden i alla riktningar. Det gäller för folk som är utomhus att inte peta sig i näsan eller klia sig på något olämpligt ställe för bilderna är knivskarpa och kommer nära inpå motivet. Jag ville sedan fortsätta mot Ronda men detta var en söndag och sista bussen för dagen hade gått så jag åkte tillbaka till Jerez för att kolla möjligheterna att åka därifrån. Senare har jag konstaterat att Cádiz mycket väl kan bli min slutdestination i livet.
Jerez de la Frontera
Från Sevilla bar det vidare med buss till Jerez de la Frontera i cádizprovinsen väster om Gibraltar vid Costa la Luz och ganska nära gränsen mot Portugal. Lite stök i vanlig ordning innan jag hittade hotellet. Det är svårt att orientera sig i smala gränder omgivna av höga hus; man får ingen överblick. Jerez är världsberömt som ursprungsställe för sherrytillverkning och sherryindustrin är fortfarande betydelsefull för regionen. Här finns också en berömd tjurfäktningsarena. Jag kom till staden mitt under lördagens torghandel. Man höll också på att förbereda påskfirandet; det sattes upp podier och läktare på stadens torg. Det var ljummet i luften och löven hade just börjat slå ut på träden. Ett stilla vårregn strilade.
Sevilla
Anlände till Sevilla med snabbtåg vid lunchtid. Gick mot hotellet med karta och kompass tills gatunamnen plötsligt inte stämde längre. Det tog ett bra tag innan jag upptäckte att kartan var orienterad med nordost uppåt och inte nord! Vid det laget var jag utanför kartan och det tog ett bra tag att hitta tillbaka igen. Men det positiva var att jag fick se delar av Sevilla som jag antagligen inte hade besökt annars. Katedralen i Sevilla måste bara ses. Mäktig och med massor av konstföremål av alla de slag. Real Maestranza, tjurfäktningsarenan, är en av Spaniens mest välrenommerade tillsammans med Las Ventas i Madrid och Plaza de Toros i Ronda.
Det var lite småregnigt under min vistelse i staden men temperaturen var behaglig så det blev en hel del fotvandrande och beskådande av folklivet som inte avtar för att det regnar lite grand.











































































































































































































