Mycket fina stigar norröver från Tossa de Mar utmed kustlinjen. Tallskog och mycket kuperat precis utmed de branta slänterna ner mot Medelhavet. Passerar små “calor” eller stränder med smaragdgrönt vatten och utan en själ i sikte. Paradise not lost.
Buss till Lloret de Mar. Kustvandring till Blanes. Buss till Lloret de Mar och vandring tillbaka till Tossa. Piece of cake – men någon skall göra det!
Rätt upp över bergen norrut från Tossa de Mar ligger San Feliú de Gaixnet. Cirka 18 km rätt så krävande vandring. Calamares till lunch väl framme, de bästa jag någonsin ätit inkluderat bröderna Zefkas restaurang i Paralimni på Cypern på sjuttiotalet. Buss hem via Girona och Lloret de Mar. Köpte ett par vandringsstavar i kolfiber medan jag väntade på buss i Girona. Skall bli intressant att testa. Det lär göra vandringen mer effektiv och spara energi och det behövs på längre turer och i med- och motlut.
I dag blev det en utflykt till berget Montserrat strax nordväst om Barcelona där munkar har huserat i dryga tusentalet år och då förstår de flesta att det har byggts både katedral och en hel liten stad på det eroderade berget. Typisk turistfälla men också en fantastisk plats som är värd att besöka. Dock inte med den arrangör som jag åkte med. Det tog sammanlagt sex timmar dit och tillbaka trots att sträckan är relativt kort. Hämtning och avlämning på alldeles för många platser och en stöddig typ till guide som trots att han egentligen inte gjort ett dugg nytta inte drog sig för att tigga dricks.
Buss till Blanes i morse. Hamnade på järnvägsstationen och fick på grund av min ouppmärksamhet gå några kilometer extra. Man försöker vara hjälpsam mot turister och man antog att jag som alla andra skulle ta en dagstur till Barcelona, därför hamnade jag inte i Blanes centrum utan på järnvägsstationen. I går sålde man på mig en tur och retur till Tossa från Lloret men jag bad busschauffören vänta medan jag sålde tillbaka returen. Dagen förflöt i ganska makligt vandringstempo från Blanes till Lloret till Tossa. Cirka 30 km kuperad terräng. Leden stängd på grund av ras gav lite krydda och krävde eftertanke för att ta sig vidare genom avspärrningarna. Kul när det händer något!
Dagen har gått (!) i vandringens tecken. En rundtur upp till 500 meter från havsnivå och ner igen genom barrskog och ravinlandskap. På toppen träffade jag ett tyskt par med två hundar som de “lånat” på ett hem för herrelösa hundar. Väl nere igen köpte jag oliver, ost, chorizo,bröd,vin, bestick,tallrikar och glas och intog lunch på den skuggiga sidan av playan i Tossa. Senare lite solbadning i strandbaren på den norra stranden.
Ibland ifrågasätter jag hur utvecklat vårt samhälle egentligen är. Dagens uppgift för min del var att köpa ett förbetalt internetabonnemang på posten i Tossa de Mar som ligger två hundra meter från min bas. Jag startade från hotellet vid niotiden på morgonen och fick snart klart för mig att posten i Tossa inte hade det som jag behövde. Inga problem – jag hade ändå tänkt att gå till Lloret de Mar i dag på leden GR-92 som ingår i ett system av leder som har sin utgångspunkt i gibraltartrakten, eller i Portugal och som egentligen inte har något slut. En fin tretimmarsvandring senare fick jag reda på att Orange och Movitel hade kontor i Lloret. Ingen av dem kunde erbjuda renodlad surf dock. Buss till Girona som är regionens huvudort. Hittar snabbt telefonicentrat i staden med Yoigo, ThePhonehouse och Orange. Men nu var det stängt för siesta! No problema, en pilsner och lite sightseeing i Girona och senare fick jag mitt kontantabonnemang. Lite dyrare än planerat: 30 euro för ett månadskort med 1GB att surfa för. Buss tillbaka till Lloret och Tossa där jag var tillbaka vid 19-tiden. Men det har varit en trevlig och händelserik dag inte minst på grund av mina spanska språkövingar som orsakar viss munterhet ibland. Jag tänker ofta på Roffe Bengtssons “ormet kruper” och “jak är ert nye svenskläraret”. Det är minsann inte så lätt att erövra ett nytt språk 🙂
En av dessa underbara platser som det finns så många av i medelhavsområdet. Gammalt och nytt, tillverkat och av naturen skapat av människor smälter samman till en för det mesta skön blandning. Förutom fina stränder och ett stort antal restauranger finns här bra vandringsleder av skiftande längd och svårighetsgrad.
Tåg från Barcelona till Orihuela några mil in i landet relativt Torrevieja. Logi och middag hos släkten i urbanización Dehesa de Campoamor. En tidig golfrunda på La Finca dagen därpå i strålande solsken och upp emot 25 grader varmt. Ytterligare en dag senare skjuts till Torrevieja centrum där jag orienterade mig fram till fots till busstationen som i princip är osynlig i och med att man uppfattar den utifrån som ett huskvarter vilket som helst. Väl på flygplatsen stod det klart att SAS till Oslo skulle bli cirka en och en halv timma sena på grund av byte av en trasig vindruta. Det medförde i sin tur att jag missade min anslutning Oslo-Köpenhamn och därmed missade jag också sista möjligheten att ta mig ända hem med tåg från Kastrup. Till Helsingborg gick det dock tåg och som tur är har jag släkt även i Helsingborg. Det blev ganska sent men jag blev hämtad på stationen och fick en sängplats. Anträdde den sista delen av min resa tidigt följande morgon och var hemma med cirka 12 timmars fördröjning.
Mjölktåg från Girona till Barcelona Sants som är centralstationen i Barcelona. Efter att ha inhandlat en karta promenerade jag cirka i en halvtimma till mitt krypin för i natt, ett hotell på en tvärgata till Las Ramblas. Tog en snabb dusch och drog sedan iväg mot Park Güell som är ett i raden av fantastiska arkitektoniska skapelser av Antoni Gaudí som dog 1923 eller något ditåt men ändå är hyperaktuell hela tiden i och med hans ännu så länge oavslutade verk La Sagrada Familia som det har byggts på i mer än ett hundra år nu och det lär byggas länge än. Eller hans stenhög, La Pedrera, egentligen Casa Milá där han genom en genial bärande konstruktion har kunnat ge ytterväggarna till en flervånings bostadsfastighet fria former. Dessutom har han fått fritt utlopp för sin fantasi på taket där skorstenar och ventilationstrummor antar de mest fantastiska former. Det finns många fler exempel på Gaudís skaparglädje i Barcelona. Sök och ni skall finna!
