Lysande täta bussturlistor i Andorra och korta avstånd. I dag en tur till Encamp öster om Andorra la Vella. Gjorde misstaget att utan assistans försöka hitta GR-11 nordvart med hjälp av en som det visade sig gammal karta. Det byggs i rasande takt här och det gör att småvägar och stigar försvinner. Jag var uppe i ett riktigt moras med en mer eller mindre vertikal flod av lösa skifferplattor och björnbärsbuskar tills en garanterat vertikal klippsida sa till mig att här var det stopp. Det slutade med ett besök på turistbyrån för att hitta spåret. Man rör sig på höjder över 2000 meter och spåret är brant så svetten flödar och man måste stanna till ofta någon halvminut för att hämta andan. Men det är värt ansträngningen. Det är så otroligt vackert och landskapet ändrar sig hela tiden på grund av vädret och tiden på dagen. Någon frågade en gång, när jag sa att jag var klar med golf: Vad gör man då med sin tid om man inte spelar golf? Mitt förslag är: vandra i natur och i storstad och iaktta det som pågår just nu. Detta tar liksom golf mycket tid i anspråk men ger så mycket mer tillbaka och du slipper all frustration som golfen orsakar. Och – fotografera! Det ger dig en uppgift. Att återge det du upplever. Det spelar sedan ingen roll om 99 procent av bilderna blir mediokra. Det är de enstaka fotona som är speciella som är anledningen till att du tar många foton. Ju fler du tar desto större sannolikhet är det att ETT blir lite utöver det vanliga. Kameran i en iPhone till exempel duger bra men vill du ha ett tips på en kompakt kamera som ryms i fickan och som blåser skjortan av majoriteten systemkameror: titta på en Panasonic DMC TZ-40. Inställningsbar bländare och slutare. Massor av intelligenta scenarion. Tjugo (!) gånger zoom med superb kvalitet. Pris? Cirka 2500 SEK. Den har en svaghet och det är att den suger in fickludd i sensorn när linsen expanderar och det är därför nödvändigt att ha kameran i en dammtät och helst vattentät påse eller etui – om man vill ha den i fickan.

I dag tog jag bussen till Ordino för att via vandringsleden GR-11 gå upp till startplatsen för en lokal vandringsled och via den gå vidare till La Massana. Det gick ordentligt uppför de två timmar som det tog att nå startplatsen men benen är vana nu så det gick ändå ganska lätt. Efter att ha beundrat bergslandskapet en stund fortsatte jag den lokala slingan som var märkt “medelsvår”. Efter ett tag var det lika mycket klättring som vandring nerför och medelsvår hade övergått till “krävande”. Jag förstod att jag måste ha växlat in på en annan led än den tänkta men i och med att leden var väl märkt (med gula punkter) så fortsatte jag ändå. Ner kommer man alltid från ett berg 🙂 Emellanåt såg jag La Massana skymta mellan träden först från tusentalet meter men det går faktiskt rätt snabbt att ta sig ner fast det är lite krångligt. Efter några timmar lade min lite trötta hjärna märke till en glasbyggnad med mycket bekant utseende. Det var den stora våg-badanläggningen i Andorra la Vella! Jag hade alltså gått ända hem i ställt för till La Massana där jag hade tänkt ta bussen hem. Det blev lite långt men det var en mycket spännande led så jag är glad att jag gick fel i dag. Behöver jag nämna att man sover rätt gott efter en heldag på vandrande fot. Särskilt på vandringsleder som är lite knixiga och som omfattar stora höjdskillnader. Det är nästan jobbigast att gå nedför i och med att man måste vara max koncentrerad så att man får med sig fötterna i varje steg. Det är inte läge att snubbla. Vandringsstavarna som jag köpte i Girona har gång på gång visat sig vara ovärderliga. De är som två extra ben och gör dels att man slipper ta emot med händerna om något hakar upp sig och man tappar balansen men de ger en dessutom lite extra tid att reda ut situationer. Plus att de avlastar ben och rygg genom att armarna kan delta aktivt i vandringen.

Dag två blir lite ineffektiv när man inte kommer åt turistbyrån ankomstdagen. Därför bara en kortare vandring i dag efter att ha rett ut vilka leder som kan nås utan krav på tillgång till bil. Men dagen artade sig bra. Temperaturen ligger fortfarande väl över de tjugo så jag hade en småsvettig tvåtimmarstur runt orten Ordino lite norrut upp i bergen efter bussresa dit som tog någon halvtimma. Fick anlita turistbyrån även där för att få lite mer exakta uppgifter än de jag fick i Andorra la Vella. Tog en närmare titt på kommersen i Andorra la Vella senare på dagen. Det finns ett varuhus, Pyrénées, som får NK att framstå som Coop Forum. Där finns det mesta man någonsin kan behöva och alla designermärken syns där vad gäller kläder, klockor, elektronik, kameror, parfym, vin, sprit, mat… Det finns också en mängd specialbutiker utmed shoppinggatan som är någon kilometer lång. Priserna är överkomliga även för en normal svensk och det är lätt att förföras av alla snygga prylar som inte är värda sitt pris i Sverige men som är det här. Stora bankpalats dominerar gatubilden i andra delar av staden men inom EU börjar kraven på insyn öka och bankerna kommer inte att kunna använda diskretion som ett konkurrensmedel mycket längre.

Dagen började med en tidig buss till Figueres. Hann med en snabb frukost innan tåg till Portbou där vandringsleden GR-92 har sitt ursprung. Visste på förhand att jag tagit på mig en stor uppgift genom att försöka ta båda de första etapperna på en dag. Uppskattningsvis mellan 35 och 40 km och landskapet är allt annat än platt 🙂 En mycket vacker sträcka som medförde många stopp för fotografering. Sträckan tog cirka tio timmar till målet i Cadaqués och det innebar taxi tillbaka till Roses; sista bussen går 18:15. Men det hade jag med i planen. Taxi eller en övernattning i Cadaqués. Men jag behövde tvätta för att ha torr tvätt inför omgrupperingen till Andorra på söndag så det blev taxi.

En tur söderut i dag på den beryktade leden GR-92. Det avsnitt som var av intresse är ett av kataloniens sällsynta våtmarksråden där man banar sig fram på smala stigar omgiven av hög bambu och en mängd djurläten hörs oavbrutet. En udda sak hände när jag var tvungen att lämna plats för fordon på ett smalt ställe och gick förbi en cypress. Jag noterade flyktigt på väg in i cypressen att det hängde ut något från den men jag gick på. Plötsligt satt det en förvånad spindel typ svarta änkan på min vänsteraxel tillsammans med ett väl förpackat spindeloffer. Tyvärr så reagerar man instinktivt och bara gör sig av med gästen – jag borde ha varit kall nog att ta ett foto 🙂 Vid närmare eftertanke hände ytterligare en lite udda sak. Vissa vägavsnitt är tråkigare än andra och jag befann mig på ett ner-med-huvudet-och- kämpa-på asfaltavsnitt. När jag tittar upp möts jag av ett glatt hej från en dam som lätt platsar på vilken kabaréföreställning som helst! Antagligen kunde hon heta Galina eller Slavenka med ledning av hennes accent. Mina fysiska resurser behövdes vid det tillfället för att ta mig fram till målet, men damen i fråga hade säkert annars allt det som behövs för att vederkvicka och tillfredsställa en vilsen vandrare 😉

Lång vandring i dag från Roses till Cadaqués. Uppskattningsvis 30 kilometer ibland ganska rufflig stig. En flaska kall agua con gas är värd ett högt pris efter att man svettats flera liter. Och då har man ändå med sig ordentligt med vatten och fyller dessutom ut med cola, öl och iste på de calor man passerar.