En tur söderut i dag på den beryktade leden GR-92. Det avsnitt som var av intresse är ett av kataloniens sällsynta våtmarksråden där man banar sig fram på smala stigar omgiven av hög bambu och en mängd djurläten hörs oavbrutet. En udda sak hände när jag var tvungen att lämna plats för fordon på ett smalt ställe och gick förbi en cypress. Jag noterade flyktigt på väg in i cypressen att det hängde ut något från den men jag gick på. Plötsligt satt det en förvånad spindel typ svarta änkan på min vänsteraxel tillsammans med ett väl förpackat spindeloffer. Tyvärr så reagerar man instinktivt och bara gör sig av med gästen – jag borde ha varit kall nog att ta ett foto 🙂 Vid närmare eftertanke hände ytterligare en lite udda sak. Vissa vägavsnitt är tråkigare än andra och jag befann mig på ett ner-med-huvudet-och- kämpa-på asfaltavsnitt. När jag tittar upp möts jag av ett glatt hej från en dam som lätt platsar på vilken kabaréföreställning som helst! Antagligen kunde hon heta Galina eller Slavenka med ledning av hennes accent. Mina fysiska resurser behövdes vid det tillfället för att ta mig fram till målet, men damen i fråga hade säkert annars allt det som behövs för att vederkvicka och tillfredsställa en vilsen vandrare 😉