Lysande täta bussturlistor i Andorra och korta avstånd. I dag en tur till Encamp öster om Andorra la Vella. Gjorde misstaget att utan assistans försöka hitta GR-11 nordvart med hjälp av en som det visade sig gammal karta. Det byggs i rasande takt här och det gör att småvägar och stigar försvinner. Jag var uppe i ett riktigt moras med en mer eller mindre vertikal flod av lösa skifferplattor och björnbärsbuskar tills en garanterat vertikal klippsida sa till mig att här var det stopp. Det slutade med ett besök på turistbyrån för att hitta spåret. Man rör sig på höjder över 2000 meter och spåret är brant så svetten flödar och man måste stanna till ofta någon halvminut för att hämta andan. Men det är värt ansträngningen. Det är så otroligt vackert och landskapet ändrar sig hela tiden på grund av vädret och tiden på dagen. Någon frågade en gång, när jag sa att jag var klar med golf: Vad gör man då med sin tid om man inte spelar golf? Mitt förslag är: vandra i natur och i storstad och iaktta det som pågår just nu. Detta tar liksom golf mycket tid i anspråk men ger så mycket mer tillbaka och du slipper all frustration som golfen orsakar. Och – fotografera! Det ger dig en uppgift. Att återge det du upplever. Det spelar sedan ingen roll om 99 procent av bilderna blir mediokra. Det är de enstaka fotona som är speciella som är anledningen till att du tar många foton. Ju fler du tar desto större sannolikhet är det att ETT blir lite utöver det vanliga. Kameran i en iPhone till exempel duger bra men vill du ha ett tips på en kompakt kamera som ryms i fickan och som blåser skjortan av majoriteten systemkameror: titta på en Panasonic DMC TZ-40. Inställningsbar bländare och slutare. Massor av intelligenta scenarion. Tjugo (!) gånger zoom med superb kvalitet. Pris? Cirka 2500 SEK. Den har en svaghet och det är att den suger in fickludd i sensorn när linsen expanderar och det är därför nödvändigt att ha kameran i en dammtät och helst vattentät påse eller etui – om man vill ha den i fickan.