Betydligt kyligare i dag än tidigare. Natten förde med sig nordliga vindar och lite regn. Vinden har hållt i sig under dagen och då har det fenomenet infunnit sig att uppe i staden är det 10-12 grader och råkallt och där gäller dunväst, fleecetröja, halsduk och snudd på handskar medan det i lä vid havet är väl 20 och t-shirt och shorts som gäller 🙂

Senare på kvällen medbjuden av min lärare på en tapasomgång på hans favoritställe. Hans fru och hennes säkert åtta väninnor plus några lärarkollegor var där också. Jag fick klart godkänt, för framför allt mitt uttal, av en av lärarkollegorna 🙂 Mycket trevliga och älskvärda människor över lag.

En dag som mestadels tillbringades i rörelse. Denna gång i floden Higueróns dalgång som övergår i en ravin när man närmar sig Frigiliana. Åt tapas på torget och återvände via flodravinen en bit ner och sedan rätt upp i berget till den högsta punkten på berget närmast norr om Nerja där det finns ett monument med religiösa undertoner som på många andra platser här och var i Spanien. Trehundrasextio graders utsikt över Nerja, Frigiliana, Torrox och dalgångarna runt omkring. Mäktigt.

Har trampat runt en hel del även i dag. Det finns två breda floddalar nära Nerja som man kan ta sig fram relativt torrskodd i långa sträckor. Dalarna är uppodlade till stor del och det finns mycket att titta på. Åt lunch i Frigiliana och gick tillbaka till Nerja. Hade en ny lektion mellan åtta och nio och läraren ger mig i alla fall så mycket som att säga att jag är modig och att jag försöker och det räcker långt, Rom byggdes inte på en dag och jag lär inte kunna prata flytande spanska heller på rekordtid 🙂

I dag styrde jag stegen åter igen mot Maro och Cuevas de Nerja men passerade denna gången Maro och vid kilometermärke 298 vek jag av ner i dalgången där Río de la Miel rinner fram mot kusten. När jag innan det stod och studerade min karta såg jag efter några minuter en mycket smutsig lirare som satt och höll på att reda ut något i ett snår vid vägkanten. Han var mycket koncentrerad och det är tveksamt om han såg mig, jag rör mig ganska ljudlöst. Det verkar som att han hade sin övernattningsgrop där. Det såg ut ungefär som en djurlega men det fungerar ju på dessa breddgrader när temperaturen sällan går ner under tio grader. Passerade på väg hem senare ett av de vakttorn eller vårdkasar man ser utmed kusterna i hela Spanien. Tornen uppfördes för att ge kustbefolkningen en möjlighet att förvarna och bli förvarnade om ett förestående muslimskt piratangrepp mot kustbyarna. Från varje torn kan man se elden eller röken från de närmast liggande tornen i båda riktningarna. Samma system fanns utmed Nordafrikas kust och det sägs att ett meddelande i eld som avsändes från Alexandria i öster efter mörkrets inbrott nådde Ceuta i väster innan solen gick upp. På kvällen satte jag mig vid baren på ett kafé längre upp i staden som frekventeras av lokalbefolkningen. Jag satt där och repeterade grammatik och drack under tiden två glas vin och åt en liten delikat varm smörgås. När jag skulle betala frågade bartendern hur många glas jag fått i och med att det varit skiftväxling i baren. Två sa jag och hon sa då: 3 euro. Men jag åt en bocadillo också sa jag. Ja sa hon men den ingår liksom på köpet. Fantastiskt charmigt och trevligt men det är inte konstigt att Spanien är på dekis om de ger bort mat på kaféerna 🙂

I dag har jag spenderat dagen till fots igen med start i Nerja förstås och vidare till Torrox Costa, Torrox och Frigiliana och med buss sista biten tillbaka till ursprungsplatsen. Hittade ett kreditkort vid vägkanten och repeterade vad jag skulle säga till Guardia Civil när jag lämnade in det tills jag såg att det gick ut 2010. Så jag bröt det itu i stället och glömde saken. Lunch på en restaurang mitt ute i odlingsområdena utmed leden Puerta Verde (gröna porten) och en STOR pilsner i Frigiliana väntandes på bussen. Ett litet tillägg värt att nämna: jag gick en liten brant snikväg ner från berget till Frigiliana och där finns en inhägnad som när jag passerade senast innehöll en flock getter. Nu var endast killingarna hemma och deras uppförande är så charmigt att man måste stanna till. Först när de får syn på en så rusar de in i samma hörn och är SÅ rädda. Tre sekunder senare kommer en killing studsande med alla fyra hovarna i marken eller ovanför marken samtidigt som Tigger i Nalle Puh ungefär. Ett annat par gör utfall mot varandra och stångas fast de är ju utan horn. Helt oemotståndliga! En bit ner ör vägen tassande ljud bakom. Medelstor typ terrier söker lekkamrat. Inte ett ljud men ystra språng för att få till lite action. I staden: mamma på väg till någon form av kvällsaktivitet med dotter, 3 år. Samtalande, undervisande moder och en fullständigt bedårande liten docka som kavat och med uppenbart självförtroende och egenvärde tar sin plats i världen. Spanjorer ber inte om ursäkt för att de finns till men de tar inte heller mer plats än vad som är befogat.

Fem timmar spansklektion i dag. Först i lektionssalen och sedan på stan och på en chiringuito (strandhak) vid lunchtid. Många intressanta ämnen kommer upp via gemensam association runt ett A4-ark. Mycket intressant och kul. Jag vågar ta ut svängarna lite mer nu och behåller lugnet tills jag hittar det ord jag letar efter och José väntar med bävan på vad jag kommer att kläcka ur mig. En sak som han inte fattar att jag inte fattar är uttrycket “…finns det”. Till exempel: Här finns det ett torg. Aquí hay una plaza. Där säger jag oftast Aquí ES una plaza och José tar sig för pannan för jag säger då att torget upptar i princip hela staden. Men förklaringen är ju att det engelska IS är vad som ställer till det för mig 🙂 På kvällen var det quiz-night på DBS, mitt lokala brittiska hak. Det var gruppverksamhet och min engelska ansågs vara tillräckligt avancerad för att något lag skulle vilja ha mig. Jag fick vara med i Steves och Stuarts lag. De hade vunnit tävlingen vid upprepade tillfällen och de andra lagen protesterade mot att de fick ytterligare assistans men så blev det. Steve visade sig vara fenomenalt allmänbildad och skrev ner svaren innan vi andra hann uppfatta frågan. Jag bidrog med ETT rätt av fyrtio och Stu med ett, resten var Steves. Vårt lag vann med en marginal på åtta poäng. Steve pensionerade sig för tio år sedan som 35-åring och har tills nu ägnat sig åt att cykla runt i Europa (Sverige var dyrt!) och samla material till en bok som alla vi andra drop-outs också kommer att skriva en dag 🙂 Steve var också en mjukvaruutvecklare och tröttnade på skiten. Stu arbetar som någon form av freelance agent och har rest under många år runt i världen. Han har bott på Jylland i tiotalet år och har en dotter i Danmark. Han skulle ta flyg hem till mamma (90) i Manchester för att fira jul. Härligt genuina och lätta-att-tycka-om-personer med båda fötterna i myllan och högst medvetna om sin dödlighet samtidigt som de har högtflygande planer och lever från dag till dag 🙂

Konversation på spanska i fyra timmar i dag. Svettigt och mycket tröttande men samtidigt mycket givande på grund av lärarens allmänbildning och tålamod. Han är också duktig på att åskådliggöra hur olika miljöer fungerar till exempel på en lantgård eller i en super market med hjälp av skisser. För mig är det lite som att vara stum i och med att jag inte får ihop några längre ordkedjor och därmed inte kan vara en fullvärdig diskussionspartner och det är mycket synd i och med att min lärare är en person som det vore intressant att verkligen kunna samtala med. Men för att kunna göra det krävs en spanska som jag just nu inte är mäktig. Men jag hoppas att droppen urholkar stenen och vi fortsätter med en ny halvdag i morgon.

En stilla dag i Nerja. Mest glidit omkring och repeterat spansk grammatik. Dags för lektion igen om en timma.

Ännu en dag i de trevliga bergen mellan Frigiliana och Maro. Sträckan är cirka tio km och ungefär mitt på så är man nere i botten på en klyfta där det rinner en yster bäck som man får hitta ett bra ställe att ta sig över. Jag har sagt det förr och jag säger det igen att det är från miljöer som dessa som skaparna av Myst och Riven har hämtat mycket av sin inspiration. Det är nästan så att man förväntar sig att något skall hända när man rör vid en växt eller knackar på en sten med vandringsstaven. Mat på närmaste ställe vid nedkomst från berget och sedan hemåt. Inköp av hushållswhisky och vatten och sedan dusch och tvätt av skitiga objekt. Just nu på Burriana Beach för att testa en fransk hamburguesa som skall vara bra. Hasta pronto.

Ganska hård vind i dag också och vågorna slår in mot kusten så att skummet yr. Men klart och vackert väder i övrigt. Har ägnat dagen åt att förbereda min kvällslektion. José tycker att jag pratar för lite men jag försöker förklara att det är just för att få en boost av tal och hörförståelse som jag är villig att plöja ner ett antal hundra euro hos honom. Han tyckte att det bästa vore om jag hade en spansk vän att prata med som inte kan engelska och föreslog i nästa mening att jag skulle följa med honom, hans fru och hennes väninnor på bodegan efter fredagens lektion. Han påpekade noga att vissa var gifta och andra singlar 🙂 Varningslamporna tändes således men det skall bli kul att vara med och mest lyssna på deras konversation.